Jag skäms över mig själv, att jag fortfarande hade hopp om dig.

Nostalgin slår mig hårt i ryggen. Inte trodde jag någonsin att du kunde gå så förbaskat lågt. Klandrar mig för dina misstag och tar iväg den sista del av mitt gamla liv jag har kvar. Min ända dag, jag får göra någonting för mig själv. Jag hoppas du står i skamvrån varenda dag. Jag hoppas du skäms, satt det svider. Förbaskade hemska människa, du är inte värd att existera. Och det är så det har blivit, du har tinat bort bit efter bit. Jag levererar på vägen, trots dina krokben som fäller mig längst vägen. Aldrig mer, kommer jag möta dig längst vägen. Aldrig mer, tänker jag se åt ditt håll. Vi flyttar långt här ifrån. Från ondskan du ger.

Svårt att släppa det förflutna

Jag har märkt och sett att folk har svårt att släppa det förflutna. Helt enkelt svårt att mogna upp. Det är ofattbart hur folk beter sig och vart de fortfarande står. Kvar i samma gäng, står kvar i samma ovishet. Jag blir inte förvånad om jag själv hade stått där, om jag inte fått barn. Jag lever lyckan, har ett flertal vägar att gå. Jag hade aldrig igen velat stått där ni står. Ovisheten är ofattbar hos er, min vishet är hög trots att jag är yngre än er. Jag tjänar mina pengar, skaffar karriär. Har någon att leva för och har någon som lever för mig. Ni tappade synen någonstans på plats. Vi har trots allt inte rört er en meter. Jag borde inte dra er alla över ett streck, men jag skäms så över er. Er som jag en gång såg upp till. Jag blev vuxen, skaffade barn och rörde mig framåt. Jag förväntade mig att en del av er skulle hålla mig i handen. Jag förväntade mig för mycket, vilket jag borde ha förstått. Jag har ju trots allt känt er från start, knivar i ryggen, man blev ju van. Ändå trodde jag att vänskapen var stark, ack vilket påhitt. Som förälder ser man vilka vänner man har och vilka som står kvar. De halveras nästan varje dag. Men som sagt, så växer man ifrån. Dock trodde jag inte att det var såhär långt ni kunde gå. Men jag är stolt över de som står kvar och visar sig vara äkta. Jag är stolt över mig själv som växte upp, medans ni står kvar. På samma ruta, i samma liv. Jag har skapat mirakel. Jag har skapat något vackert. Jag har skapat en ängel. Jag har rätt till den stoltheten jag känner.

RSS 2.0