Still got my hands they're clinging. So I just keep going. I don't know where I belong. Could I belong to you. No I don't know where I belong. Could I belong.

Jag blev helt plötsligt helt ner deppad. Känns som att det här kommer bli en sådan dag, då jag klär på mig kläderna och smäller igen ytterdörren för att ta världens längsta promenad och kolla på stjärnorna som inte syns. Men att veta att dom faktiskt finns där, det lugnar mig. Jag hoppas verkligen, att en glad pojkvän kommer hit idag och får mig på bättre tankar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0