jag känner en viss nostalgi i kroppen, som tillkommer tiden för ca ett år sen. verkligen en underlig känsla måste jag säga! en låt som fick mig att gråta igår natt var 'lady antebellum - all we'd ever need'. jag såg mig själv sittandes i mitt gamla rum, smällfet, solen lysandes i mitt bleka ansikte, fastklistrad framför datorn, längtandes efter skolan, längtandes efter stinas utgång. men något som fastnade helt, var mamma. inkommandes i rummet, med sitt vardagliga bushumör. jag saknar det.

But if you're happy I'll get through somehow,
but the truth is that I've been screaming out.