Den här veckan har varit ett riktigt skräcksenarie. Stina fick en diagos som endast äldre brukar få. Njurskadad. Med andra ord, en sprick i urinen, vilket skapar en dödlig infektion i njurarna. Hon hade även 40,8 i feber. Jag var vettskrämd. Vi blev genast skickade till akuten i Hudiksvall. Jag har fällt mängder med tårar, klarade inte av att kolla på Stina. Skräcken att förlora henne, tar för hårt på en. Idag fick jag ett slutgiltigt svar. Det hade blivit något fel på provet. Hon hade inte njurinfektion. Och ALDRIG mer, vill jag gå igenom det här. Aldrig mer, vill jag lägga tanken på att min dotter har en dödlig sjukdom.

Nu äter hon medicin för öroninflammation i båda öronen. Men bättre är det, än det som sa först.

- Jag älskar min dotter. Hon är mitt allt. Jag tar inte ett steg utan henne.