Ibland kan man helt enkelt inte bli mer less än jag. Det är kväll, man ska sova och så hinner nostalgin ikapp en. Ikväll råkade jag bara bli så irriterad på alla människor som sa sig skulle finnas till när Stina kom. Ändå står man här själv, utan någon som helst oro hur jag klarar mig. Visst, jag klarar mig bra och jag har livsglädje som en gud. Men vart tog ni vägen? Vi har två personer som sa sig alltid finnas där, de personer jag litade på. Dessa gick någon annan väg. Hit gick de iallafall inte. Så ska vi ju inte glömma skratta åt hur patetiskt fega dessa är som inte vågar ta sig an en konfrontation. Sen har vi han som visste mina hemligheter, hade mitt högsta förtroende och som för mig var min bästa vän. Nog har vi fått besök av denna, men det är inte mig eller Stina han besöker. Det är lite lustigt det där hur saker förändras. Hur allt försvinner. Som tonåring säger man att vänskapen man har, kommer hålla livet ut. Men man gör det, som blir. Men jag måste ju säga att jag faktiskt inte hade förväntat mig någonting av de första. Men den sista hade jag iallafall förväntat mig en del av. Men sen har vi ju även två som faktiskt finns. Och det är jag så lycklig över. Våra älskade Lina och Erica. Även fast de inte är många, så jag är så otroligt stolt över att få ha dessa vänner i mitt liv. Jag är så stolt över hur fina människor de är. Och självklart kan jag inte heller låta bli att vara så stolt över min älskade pojkvän som står ut med mitt gnäll om mitt förflutna som jag gnäller om allt för ofta och som han inte heller förstår varför. Det är så skönt att skriva av sig och det är så skönt att konfrontera sig själv. Och det är otroligt skönt och vara irriterad och arg, då jag faktiskt har rätt till det också. Men det är underbart att vara stolt och lycklig, över att jag har det finaste av allt i världen, min stina. Och som vanligt skriver jag en text som ingen kommer orka sig på eller förstå. Men det gör ingenting. För ingen behöver läsa. Det är ju trots allt endast för att jag ska må bra. Resten är valfritt. Jag blev helt plötsligt ap glad. Sova kommer bli svårt!

Påväg nu för att skaffa mig solbränna. Vill ju inte vara blek på Ovis dop. Underbart!

Jag måste ju säga att jag är något irriterad över att det går så få bussar på sommaren. Det är ju trots allt på sommaren man åker mer. Sen förstår jag inte heller hur bussarna kan ändras, som om våra arbetstider ändras? Jävla människor.

Igår tilldelades jag 40 graders feber. Idag enorma halsmärtor. Jag är så tacksam över att jag har en sån underbar familj, som hjälpte mig igår och även idag.

Ikväll kommer även jan banan hem. Så glader är jag!